Stöllaprov

Jag skrattade högt på läktaren! Det har jag aldrig gjort på fotboll, det som är så jäkla tråkigt. Men inte den här gången, jag skrattade faktiskt högt och många gånger. Jag var på Motoball, motorcykel fotboll i staden Vidnoe, strax utanför Moskva. Som gammal trial åkare och sedermera landsvägsåkare, tycker jag att i stort sett allt med motor är kul. Till och med fotboll blir kul när den utförs på motorcykel. Min vän Vladimir Posrednikov, f.d. ryska landslagets tränare i isracing, bjöd in mig till lördagens final. Solsken och riktigt varmt väder bådade gott för matchen, som var mellan den lokala ryska klubben Metallurg och Vitrysslands landslag. Hojarna var i grunden spanska Gas Gas, men sedan ganska kraftigt modifierade.

Metallurgs lagmekaniker Aleksander Gralevskij förklarade att Gas Gas plockade ihop hojarna från olika håll i deras produktion (på bilden är det dock 80 kubiks Kawasaki hojar, som juniorerna åker på). Kylarn kom t.ex. från deras fyrhjulingar. Motorn från crosshojarna och är en två taktare på 250 kubik. Modifierad växellåda med bara tre växlar, den senare används mycket sällan. I huvudsak är det bara 1:an och 2:an som används. Utväxlingen var synbart anpassad till detta faktum. Jäklar vad hojarna accade iväg! Det var jävligt kul att se och höra åtta två-taktare rusa iväg efter bollen. Ilskna bålgetingar som sprider två takts doft omkring sig. Inte dumt!

Det kanske mest iögonfallande var alla kopplings- och handbromshandtag. De två extra handtagen tror jag var bakbroms och växel.

Här syns den extra bakbromspedalen (på vänster sida!), som hanteras med "hälen" bakåt. Likaså syns "bollkorgen" i framkant på ramen och skyddstagen på svingen. Det blir ibland riktigt täta närkontakter med benen emellan. De extra svetsade skyddsstagen eliminerar skadorna. Inga skador alls under matchen.

Här ser man tydligt att framgafflarna är ordentligt inrejkade, för att hojarna ska bli lätta svänga runt med. Att kunna vända på en femöring. För samma ändamål är gafflarna låga. I övrigt en hel del svetsarbete med skyddsstag för bromsskivan fram.

Nationalsången!

Anläggningen är helt anpassad för motorcykel fotboll. Matchen spelas på asfalt med lite sand utspridd, för att det ska bli lite lättare att sladda. För det är en av konsterna i motoball, att köra med sladd och vända på en femöring. Däcken är faktiskt trial däck, som får känna att de lever. Mycket spinn och sladd som sagt var. KUL! KUL! KUL!

Här är Vitrysslands lag. Inga ungdomar precis, vilket var något som gjorde intryck på mig. Det kanske finns en mc-sport man kunde ägna sig åt på EM-nivå fastän man är fyllda 40 och däröver. Vitrysslands landslag är ett tydligt tecken på det. Hmm, dax att försöka ragga ihop fyra, fem pers hemma i Sverige, till ett landslag! För så är det, fyra utespelare på hoj och en hojlös målvakt.
Här är lokala klubben Metallurg. Något yngre och lite mer ordning på utstyrseln. De vann matchen med 7-2. Klubben har en mycket aktiv ungdomsverksamhet, med träning tre kvällar i veckan året runt. Det var glädjande att höra.

Som sagt, inga ungdomar precis. På bilden till höger syns Anton från det vitryska laget. Han hade ett riktigt guldgarv, bokstavligt talat. Helskön kille!


Det glömde jag att säga; bollen är ca 50 cm i diameter och väger 800 gram. Nu jävlar ska det lobbas i hojkretsarna hemma i Kristinehamn.