Jag stöter alldeles för ofta på föräldrar som lever och arbetar i Moskva utan sina barn. I Moskva finns jobben men ingen barnomsorg. Barnen bor hos mor- och farföräldrar någonstans ute i regionerna där familjen har sitt ursprung. Det kan också ha anknytning med Moskva registreringen; utan Moskva-registrering är du en insekt och barnomsorgskön är inte öppen för insekter. Men det hjälper ju föga med en registrering när det ändå inte finns tillräckligt med förskolor. Efter tre års köande blev vi erbjudna plats till vår fyraåring på en rysk förskola någon kilometer ifrån där vi bor. Tvååringen är fortfarande utan plats. En kväll för något år sedan ringde telefonen och grannen i huset mittemot ville vara hjälpsam. Hon hade en kontakt som kunde göra vårt köande till historia mot en summa motsvarande tre månadslöner för en förskollärare. Vi tackade nej, tackade för omtanken och fortsatte att vänta.
På lunchen förra veckan tittade jag för ovanlighetens skull färdigt på ett inslag på de ryska tv-nyheterna, något som i vanliga fall är hopplöst. I vanlig ordning var det ett reportage från det forna landet Putinania, numera Medvedninien. Men det var inte det vanliga ändlösa talarstols-harvandet av presidenten. I samband med toppmötet med EU i Rostov vid Don besökte herr Medvedev en lokal nybyggd förskola. Inslaget fångade mitt intresse kanske för att jag är förskollärare i grund och botten, men kanske mest troligt för att jag hade erfarenhet av det ryska kösystemet för förskolan. Ska barnomsorgsproblemet äntligen börja tas på allvar tänkte jag när jag såg inslaget? På nyhetskanalens hemsida www.vesti.ru fanns inslaget redovisat i text och presidenten sa att “i stort sett överallt där jag har varit i regionerna, talar alla om att problemen med förskolorna är ett av de mest akuta”. Han resonerar vidare om att i miljonstaden Rostov vid Don är kön omkring 3000 barn vilket är ganska normalt, med tanke på att de flesta skriver in sina barn i kön redan vid födseln. I en del andra regioner är kön mellan 4o 000 till 70 000 barn. Oklara siffror när inte befolkningsmängden i regionerna framgår i sammanhanget. Dmitri Medvedev säger också att “staten kommer att ägna särskild uppmärksamhet åt att bygga förskolor, dock måste regionerna själva lösa dessa problem” . Jag tror tyvärr inte att det är lösningen. Pengarna från staten kommer i bästa fall fram till regionerna, men sedan tar det stopp. Det sker helt enkelt inget inköp av byggnadsmaterial och övrigt som krävs för att en förskola ska bli byggd. Och här har vi det verkligt stora problemet som ingen verkar vara intresserad av att lösa.
Byxfickor
Fina ord från de styrande att reformer ska genomföras på olika problem områden, och förskolan är ju då ett av dom. Men det kommer att ta lång tid innan reformerna, byggandet eller förändringar till det bättre kan genomföras om inte problemet med korruptionen i landet verkligen tas på allvar. Innan det ordnas upp, kommer byggandet och renoveringen bli dyrt, dra ut på tiden eller inte alls bli utav. Det är ett antal byxfickor som ska fyllas på vägen. Det kan jämföras med vägbyggandet i Ryssland, som Mikhail Khodorkovsky skriver om i sin artikel i The Washington Post från den 26:e Maj i år:
Corruption slows economic growth and fuels political instability. Consider our transportation infrastructure: Russia is a huge country of bad roads. The pathway to a modern economy and a better life should be freshly paved, but corruption is destroying even this simple hope. A mile of expressway costs Russian taxpayers three to four times more than in Europe, largely because of bribes and kickbacks. Even at this high price, poor-quality work guarantees that repairs will be needed, inviting opportunities for even more corruption.
http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2010/05/25/AR2010052503973.html
Jag passade på att fråga Anders Åslund vad han trodde om barnomsorgsproblemet, han umgås ju med de stora fiskarna i toppskiktet här i Ryssland(http://larslonnberg.blogspot.com/2010/02/ett-annat-ryssland.html). Efter en ganska lång utläggning om rådande utbildnings reformer vars syfte var att bekämpa korruptionen inom utbildningsväsendet, svarade han att det kommer att ta tid innan de sociala problemen är lösta. Förutom korruptionen som slöar ner det mesta, tror jag också att barnomsorgsproblemet har låg status. Barn är fruntimmersgöra och därmed inte viktigt i patriarkatet Ryssland. Jag tror som Åslund att det kommer att ta tid att lösa de sociala problemen, och det beror mest på den utbredda korruptionen.
Annan verklighet
Den svenska barnomsorgsgarantin är något som mina ryska vänner har svårt att tro på. För att inte tala om pappaledigheten. Åt andra hållet är det många av mina svenska vänner som inte kan fatta att korruptionen t.o.m finns i barnomsorgen. Verkligheten överträffar dikten var det någon som sa en gång i tiden. Kommer bara inte ihåg vem. I mitten på juli flyttar vi till en annan verklighet som överträffar dikten, för vi har redan fått plats på förskola för båda barnen och lägenhet är fixad. Nu är det jobb som saknas, men jag söker för fullt och jag hoppas det ska gå vägen och det också snart ska bli en annan verklighet. Ni får gärna gå in på min hemsida www.lonnberg.ru och läsa mer om mig och mina tankar om jobb.
Fotnot: Medellönen per månad för en förskollärare är 6 200 rubel (ca 1 600 SEK) men förskolläraren i ovan nämnda tv-inslag trodde att det skulle bli bättre när förskolan blir friskola.
Som sagt, verkligheten överträffar alltid dikten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar